Snart kommer en av mina absolut bästa vänner hem igen, förhoppningsvis för gott. Hon har bott och jobbat utomlands, närmare bestämt i Australien, i ett flertal år och har av uppenbara logistiska skäl inte haft möjlighet att komma hem och hälsa på särskilt ofta. Men nu är det i varje fall slut på den långa jobbrelaterade exilen. Självklart är detta värt att fira och det ska firas med besked. Jag och de andra vännerna har därför bestämt att vi ska ordna med en välkomstfest av rent episka mått. Vi snackar en fullständigt depraverad backanal här, inga hämningar någonstans. Av det skälet blir vi nog tvungna att hålla festen utomhus någonstans, på en relativt ostörd plats helst. Det medför en del tekniska spörsmål. Främst med transporter och så men det ska väl gå att ordna. Vi måste och se till att hyra partytält, det är definitivt ett måste eftersom man knappast kan lite på det svenska vår- och sommarvädret. Men det löser sig säkert.

Jag är för tillfället på jakt efter en schysst festlokal Solna. Det är nämligen så att en av mina bästa vänner fyller år snart och vi är några som gått ihop och bestämt oss för att ordna med en överraskningsfest. Jag har alltid varit svag för överraskningar och det är främst jag som har drivit den här linjen om att vi ska ett sådant party. Nu är jag visserligen inte helt säker på att alla andra tycker att det här är en så lysande idé. Men sådant kan man ju inte ta hänsyn till hur som helst. Jag anser att om man har en stark känsla, en bra idé så ska se till att genomdriva den oavsett vad andra tycker. Alltså om man skulle hålla på och söka breda överkommelser och skapa en konsensuskänsla hela tiden skulle ju liksom inget bli gjort. Det går enligt min mening inte att driva en verksamhet på ett effektivt sätt på de premisserna. Nu är jag dock inte en maktfullkomlig galning på något sätt. Om jag hade hyst minsta lilla misstanke om att hedersgästen inte skulle uppskatta det här skulle jag helt klart överväga en annan modell.

Förra året var jag på inte mindre än tolv auktioner Stockholm. I år hoppas jag att vida överträffa den siffran. Det skulle liksom inte kännas rätt med ett sämre resultat detta år. Om det hände allstå att sluträkningen visade på ett sämre resultat skulle jag troligtvis inte ha något annat val än att straffa mig själv. Till exempel skulle jag kunna tvinga mig själv att uteslutande lyssna på tysk housemusik under flera månader eller så kanske jag kunde äta ostskaka (som jag formligen hatar) flera gånger om dagen. Självdisciplin är av stor vikt och i detta koncept är bestraffning enligt min mening en nödvändig för att inte säga oumbärlig del. Nu skulle jag förstås hellre straffa andra människor för mina fel om det var möjligt men dessvärre har jag inte den befogenheten. Men vore väldigt trevligt. ”I morse kom jag nästan en halvtimme försent till jobbet. Nu blir du tvungen att lyssna på serbisk hårdrock och ha bacon i håret hela dagen.” Ja, något sådant skulle jag förmodligen uttala ofta.

Den senaste tiden har jag allt mer börjat fundera på att skaffa ett nytt jobb. Det skulle inte sitta helt fel faktiskt. Eller rent av nödvändigt får jag nog säga. Jag nämligen inte fortsätta så här länge till. Nu kan jag visserligen inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel. Men det är definitivt något som inte stämmer här. Jag känner mig lite som… ja som om jag är med i fel film på något sätt och inte kan replikera, dessutom verkar manuset ändras till det sämre stup i kvarten. En förändring måste till och det snabbt, annars finns föreligger en klar risk att jag sjunker ner i djup depression som jag kanske aldrig återhämtar mig ifrån. Det får liksom inte ske, jag har inte tid eller ork att ta itu med problem av den kalibern och karaktären. Nej, jag måste gå vidare nu innan det är försent trots att det känns lite jobbigt.

Nu är det så att jag känner mig väldigt stressad eftersom jag måste försöka köpa en present till min kompis som fyller år och jag sitter här och tittar efter profilprodukter på en hemsida som jag har hittat och det finns massor med roliga och fina profilprodukter som jag skulle kunna köpa till min kompis. Det är inte så lätt att köpa presenter och som tur är så är det inte så ofta som jag ska på kalas men om jag hade haft en massa kompisar så hade det ju blivit så att jag hade varit tvungen att köpa massor med presenter för då skulle ju alla mina kompisar fylla år hela tiden men jag föredrar att ha några få vänner som står mig nära istället för jag har inte tid att hålla kontakten med en massa ytliga kompisar så det är ingenting för mig. Det räcker gott och väl med de vänner som jag har.

Nej, man kan rimligen inte komma ihåg allt. Jag har varit med om några händelser då allt kändes glasklart medans det hände men som känns påfallande luddiga så här i efterhand. Vissa saker glömmer man dock inte hur som helst. Man skulle inte glömma en bröstförminskning till exempel. Nu har jag inte gjort någon sådan och kan inte påstå att jag behöver det heller men ändå. En sådan sak glömmer man inte i första taget. Ja, i varje fall vad ville komma fram till när jag började skriva den här texten. Alltså vad skulle handla om, var hur man kommer ihåg saker. Jag själv vet flera händelser som jag minns på helt annat sätt än andra som varit med vid samma tillfälle. Så sent som igår var jag med om en sådan. Nu kan jag tyvärr inte gå in närmare på vad det var tyvärr. Men i varje fall, märkligt var det på alla sätt och vis. Mycket märkligt till och med.

Vissa saker ska man bara kunna. Just nu verkar det som en av de viktigaste kunskaper den moderna urbana människan behöver kunna är att kunna äta snyggt med pinnar (jag själv har aldrig lyckats så bra med just den saken, jag kan visserligen äta med pinnar men snyggt är det inte), kunna spela poker och att veta vilka I-Phoneappar som är bra. Men är det där verkligen nödvändiga kunskaper. Ja, kanske om man vill undgå sarkastiska kommentarer när man är ute och äter sushi och så vidare men direkt livsavgörande är de i varje fall inte. Det handlar ju inte om första hjälpen direkt. Jag är ganska säker på att det är betydligt fler människor idag som kan plocka upp enstaka sesamfrön med ätpinnar än det finns folk som kan ge första hjälpen till en behövande person. Nu har jag förstås inga konkreta siffror på det här. Men jag känner mig rätt säker på min sak i alla fall. Det liksom känns av hela samhällsklimatet.