Förra året var jag på inte mindre än tolv auktioner Stockholm. I år hoppas jag att vida överträffa den siffran. Det skulle liksom inte kännas rätt med ett sämre resultat detta år. Om det hände allstå att sluträkningen visade på ett sämre resultat skulle jag troligtvis inte ha något annat val än att straffa mig själv. Till exempel skulle jag kunna tvinga mig själv att uteslutande lyssna på tysk housemusik under flera månader eller så kanske jag kunde äta ostskaka (som jag formligen hatar) flera gånger om dagen. Självdisciplin är av stor vikt och i detta koncept är bestraffning enligt min mening en nödvändig för att inte säga oumbärlig del. Nu skulle jag förstås hellre straffa andra människor för mina fel om det var möjligt men dessvärre har jag inte den befogenheten. Men vore väldigt trevligt. ”I morse kom jag nästan en halvtimme försent till jobbet. Nu blir du tvungen att lyssna på serbisk hårdrock och ha bacon i håret hela dagen.” Ja, något sådant skulle jag förmodligen uttala ofta.

Den senaste tiden har jag allt mer börjat fundera på att skaffa ett nytt jobb. Det skulle inte sitta helt fel faktiskt. Eller rent av nödvändigt får jag nog säga. Jag nämligen inte fortsätta så här länge till. Nu kan jag visserligen inte riktigt sätta fingret på vad det är som är fel. Men det är definitivt något som inte stämmer här. Jag känner mig lite som… ja som om jag är med i fel film på något sätt och inte kan replikera, dessutom verkar manuset ändras till det sämre stup i kvarten. En förändring måste till och det snabbt, annars finns föreligger en klar risk att jag sjunker ner i djup depression som jag kanske aldrig återhämtar mig ifrån. Det får liksom inte ske, jag har inte tid eller ork att ta itu med problem av den kalibern och karaktären. Nej, jag måste gå vidare nu innan det är försent trots att det känns lite jobbigt.

Nu är det så att jag känner mig väldigt stressad eftersom jag måste försöka köpa en present till min kompis som fyller år och jag sitter här och tittar efter profilprodukter på en hemsida som jag har hittat och det finns massor med roliga och fina profilprodukter som jag skulle kunna köpa till min kompis. Det är inte så lätt att köpa presenter och som tur är så är det inte så ofta som jag ska på kalas men om jag hade haft en massa kompisar så hade det ju blivit så att jag hade varit tvungen att köpa massor med presenter för då skulle ju alla mina kompisar fylla år hela tiden men jag föredrar att ha några få vänner som står mig nära istället för jag har inte tid att hålla kontakten med en massa ytliga kompisar så det är ingenting för mig. Det räcker gott och väl med de vänner som jag har.